Ari Up, rest in peace…eller nått. Hur som helst, trist

Sverige. Oktober. 2010.
Anton Abele, 18 år från Vasastan, Stockholm city, tar plats i riksdagen och representerar alltså mig och nio miljoner andra i det här landet.
Kitty Jutbring, 34 år och med en dokussåpa tatuerad på högerarmen, jämför hennes tid i Big Brother-huset med de chilenska gruvarbetarnas.
World gone mad igen,
men jag jobbar halvdag och stämplar strax ut. En fika i höstsolen och lite planerande.
Dessutom, jag ska hämta ut mitt träningskort på Friskis och Svettis, gratis är gott. Tack Lisa för det,

Och som sagt,
onsdag 27 oktober. Filmklubben Topper på Bio Rio

Filmklubben Topper presenterar:

Superstonic Sound: The Rebel Dread. Dokumentären om Don Letts och hans familjs musikalisk arv från reggae, punk och dub via 80-tals pop till hiphop och dubstep. Ett arv som i mångt och mycket speglar basrytmens historia i Storbritannien. En musikalisk, kulturell och personlig koppling mellan dåtid och nutid.

I normala fall håller Don Letts själv i kameran, men i filmen Superstonic Sound: The Rebel Dread är rollerna omkastade. Här får vi får följa den legendariske filmaren, deejayen och mångsysslaren Letts och hans musikaliska familj med utgångspunkt i Londons vibrerande femtiotal- och sextiotal då de karibiska invandrarna tog med soundsystemkulturen från sina hemländer.

Under sjuttiotalet blev Don Letts själv spindeln i Londons musikaliska nät bestående av jamaicansk reggae och brittisk punk. I dag är han 54 år men istället för att blicka bakåt fortsätter han sin jakt på ny musik och nya filmprojekt. Bland annat följer han sin son, nästa generation Letts, och hans karriär som dubstep-producent.

Hela familjen Letts historia speglar den brittiska musikaliska och kulturella utveckling med basen i centrum. Från dub, reggae och punk till 80-talspop, hiphop och dubstep.
Soundtracket från filmen innehåller bland annat musik från Desmond Dekker, Pama International, The Clash och Don Letts eget Big Audio Dynamite.

Producenten Edward Dallal och regissören Raphael Erichsen har fått stor uppmärksamhet på filmfestivaler världen över och nu kommer den äntligen till Sverige för en unik visning på Bio Rio.

Premiären av Radical Rythmic Revue gick utmärkt och nu väntar en fortsättning och fler planer för framtiden.
Nästa spelning:
Lördag 13 november
Pet Sounds källare
Boka in datumet redan nu!

Inför Radical Rythmic Revue,
här, en spotifylista. Den första på länge

Hoppas vi ses på lördag!

1. makoti- miriam makeba & the skylarks
2. lord a massie massie- danny d & the shadows
3. i go ape- neil sedaka
4. drinkin´wine spo dee o dee- jerry lee lewis
5. come on- chuck berry
6. bo weevil- fats domino
7. i wonder why- dion & the belmonts
8. the snake- al wilson
9. train in vain- the clash
10. nice time- phyllis dillon
11. el cuarto de tula- buena vista social club
12. do you love me- the contours
13. club a go go- the animals
14. stranded in the jungle- new york dolls
15. castle built on sand- only ones
16. come to me- marv johnson
17. pushover- etta james

Dagens mest ogenomtänkta

Jytte förihelvete Guteland, ordöfrande i SSU uppmanar Kungen att markera mot SD

Jag vill att Du, Kung XVI Gustav, håller ett ordentligt politiskt brandtal.
Den här gången har nämligen just dina blodsband ett särskilt politiskt värde i debatten.
SSU uppmanar dig därför att använda blodsbanden i argumentationen för landets bästa.
Håll ett mastodontanförande om alla människors lika värde, ta utgångspunkt i din familjs historia och krydda med lite fakta om hur Sveriges storhet alltid varit sammanhållningen mellan människor mot omvärlden

Joråsatte, Jitte Guteland är slut i huvé. Ta utgångspunkt i din familjs historia och krydda med fakta.
Där ska han stå, Kungen, tycker Jitte, och prata allas lika värde och krydda med fakta kring sin egen multikultifamilj där barnens morfar var aktiv tysk nazist och där kungens egen farsa skickade lyckönskningar till Hitler.

Bra där SSU. Genomtänkt, verkligen!

Extra Extra

Premiär!

Från Colombias bergiga regnskogar, till Kingstons sprudlande sextiotal vidare upp över Karibiska havet och in i den djupa amerikanska södern med dess raspigt hjärtskärnade soulklassiker
Eller
Femtiotalets vibrerande höfter, sextiotalets gitarrdekadens från de regntunga brittiska öarna och in i ett lika sent som ilsket sjuttiotal med det brinnande Rock Against Racism som ledord, blandat med avgrundsdjup och nattsvart dubstep direkt från Bristols källarhålor.

Radical Rythmic Revue spelar den bästa musiken med fokus på Rocksteady, Blue Beat, 50tals rock´n roll, rubadub, Rythm an´Blues, 77-punk och dubstep.

Pet Sounds Bar
Lördag 9 Oktober
20-01
Gratis entré
Välkomna att göra världen lite roligare

Mer info kommer

Lisa drog till Amsterdam och kvar i lägenheten är Emil (som sover) och jag. Klockan är snart nio och jag inser att jag missar allt jag tänkt se.

Jag får ett sms, han skickar och skriver att det är ensamt, men att det är stora grejer på gång. Han skriver, smsar han, på nått verkligt. Sin historia, och jag läser och ger fan i att svara. Jobbigt. Istället ger jag honom en tanke och tar ett glas vin, det andra, och jag skäms men svarar ändå inte. Inte den här gången, och inte förra. Men jag ringde i lördags, och jag var full och det skäms jag för. Han var ensam då med, tomt sa han och tackade för skivorna. Tomt på vänner, fester, kalas, upptåg, middagar, uppror och kärlek. Till och med tomt på vin. Jaha sa jag och beställde en öl så det hördes över telefonen ändå upp till Gävle.

Han frågade om vi hade det bra, ja sa jag, som fan. Mmm, sa han och jag kunde nästan se genom luren att bakom de där ledsna ögonen  så log han och önskade tyst att han var med.

Och nu funderar jag på att svara. Nått om att han borde lyssna på John Holm, att det skulle passa. Jag plockar fram skivan och sätter nålen på det sista svartblänkande spåret och tänker på honom lite till. Och jag kommer ihåg hur han grät, i baksätet på bilen och torkade tårarna över ett flipperspel på den där öde stranden när vi kom fram. Hur han sen vadade ensam ut i vattnet och såg solen sänka sig över de öde bergen medan vi trampade i gruset uppe vid bilen. Hur han inte ville åka hem den kvällen, eller. Hem, han ville inte åka överhuvudtaget. Han ville stanna ute. I friheten. Istället skjutsade vi honom tillbaka och där sitter han fortfarande och inväntar possitiva besked. Det var väl fem år sen vi tog den där bilturen.

Hösten känns ikväll,

Vi köpte vantar jag och Emil, och vinkade åt flygplan som drog söderut. Mot Amesterdam och flummiga dansgolv. Sen kokade vi pasta och strimlade makrill och bladspenat. Emil sa nått om kärlek och jag gav honom en kram, vi läste om Pelle Svanslös och jag lovade att ligga kvar om han somnade.

Det är nått med den här hösten, jag vet inte riktigt vad, som är ovanligt kusligt. Jag läste nått om oljeutsläppet och Golfströmmen, men jag tror det är nått annat. Jag vet bara inte vad.

Förresten, jag tycker att ni ska läsa min kompis Karins rep om det nya Statar Sverige