Uppgifter om minst 10 dödade fredsaktivister.

Manifestation 18.00 Sergels Torg idag. SPRID

Jamaikas historia är full av våld och misär. Christofer Columbus anlände redan 1494 till ön och ett tjugotal år senare var indianbefolkningen i det närmaste utrotad. Århundraden senare, efter omfattande slavhandel och som brittisk koloni, flyter fortfarande blodet på gatorna i centrala Kingston. Media rapporterar om gangsterbossen Christopher ”Dudus” Coke och om polisens försök att ta sig in i det av Coke kontrollerade Tivoli Gardens. Ända sedan självständighetsdagen 1962 har landet dominerats av de två stora partierna, konservativa Jamaican Labour Party och socialistiska People´s National Party, som om vartannat styrt ön med korrupta ledare och köpta röster. 1976 var inbördeskrig nära efter de blodigaste valen i landets historia, sedan dåvarande premiärminister Michael Manley, PNP, flörtat med Fidel Castro och den kubanska kommunismen. Något år senare försökte Bob Marley få till ett slut på oroligheterna och anordnade tillsammans med de två största politiska gangstrana, Claudie Massop, JLP, och Aston ”Bucky” Marshall, PNP, genom att anordna den numer legendariska festivalen One Love Peace Concert.

Gång på gång kommer det än i dag fram hur högt uppsatta politiker, med nära band till kåkstädernas gangsterledare, köpt hela kåkstäders lojalitet i utbyte mot politiskt och juridiskt skydd för de ledande bossarna. Premiärminister Bruce Golding, JLP, ska till exempel haft goda kontakter med Dudus och hans drog- och vapensyndikat, Shower Posse, med spridning i hela nord- och centralamerika. Med hjälp av pengarna, Dudus anses av CIA vara en av världens farligaste kriminella, hjälper han de fattiga i ”sitt” område med mat, skola och andra sociala skyddsnät, sådant som staten på Jamaika aldrig tyckts bry sig om. Därför är det inte konstigt att folket i de fattigaste delarna av Kingston nu ställer upp för den man som USA vill få landsförvisad och åtalad och dömd till livstids fängelse. Sorgligt bara, att det som vanligt är oskyldiga som får lida mest.

Dagens låt känns därför, tyvärr, passande

Gil Scott-Heron då

Gil Scott-Heron nu

På lördag testar jag nya Nitty Gritty på Kammakargatan, softa dagar efter några veckors tokig stress, därav den dåliga uppdateringen på bloggen.

Solen har gått upp och solen har gått ner, jag vaknar tidigt som tuppen och kisar mot persienerna och svär varje morgon, att i helgen- då ska jag tjacka rullgardin.
Jag jobbar på, lite mer nu än tidigare, och har lämnat bloggandet på efterkälken. Frisk luft och Emils sprillans trehjuling håller mig från datorn.

Spotify´s nya tjänster har knappast inneburit någon revolution i mitt lyssnande, kul men inte mer än så. Jag föredrar fortfaranda skivor i sin fysiska form och hittade idag en fin samling kärlekssånger från Trojan, Hold me strong, love songs Jamaican style 1972-76, 60 pix som hittat.

Men här, för att fira ljuset- och för att ta keffet med ut på balkongen och rikta högtalarna mot de öppna fönstret, ett blandband 2010 style straight out a Trixy

Tune in, mycket har ni säkert hört förr, men se det som en helhet. Trinity!

1. Train to Skaville- the Ethiopians
2. Beautiful and dangerous- Desmond Dekker
3. Boom shacka lacka- the Chosen few, Hopeton Lewis
4. Artibella- Ken Boothe
5. Who cares- Delroy Wilson
6. Ali Baba- John Holt
7. Fattie Fattie- Clancy Eccles
8. Willow tree- Alton Ellis
9. Suffering so- the Heptones
10. Hurt so good- Susan Cadogan
11. Mr. Cop- Gregory Isaacs
12. The pon de wicked- Brent Dowe
13. Down in the valley- Judy Mowatt
14. Englishman- Barrington Levy
15. Jah is the way- Israel Vibration

Just det, var nära att glömma. Håll utkik efter Million Stylez kommande platta, var ute i Sollentuna och gjorde en intervju och fick tjuvlyssna. Det bådar gott, mycket gott

Inte en dag för sent.

Premiär för vår nya klubb och visning av Julien Temple´s senaste dokumentär Oil city Confidential med mingel, öl och barhäng på Bio Rio, Hornstull

Bokbål!

Jag förstår äntligen varifrån Anders Jacobsson tog nam Bert i sina fånigt hyllade ungdomsböcker

de här med presstöd är ingen enkel mattematik. Man ger till några och tar från andra.
Frihetlig socialism eller nazipropaganda?

Hej härliga framtid, guess who´s back. Ut i kylan igen
Jag väljer soundtrack till helgen och laddar för en tvådagars

Hundra meter neråt spelar någon maracas utanför Konsum, den tomma kartongen som en gång varit full av  mellanöl håller knappt ihop i stormen, och de få mynt som han lyckats spela till sig blänker ensamt i reflexerna från affärens komåköp. Det blåser och jag drar luvan över huvudet och skyndar vidare bort mot loftgångshusen. Till och med Stasi skulle backa av obehag om de såg Stockholm och Bagarmossen i det här DDR vädret. Det är svårt att tänka på maj och uteserveringar nu, till och med svårt att tänka på lönen imorgon, för på kortet är det tomt så när som att det räcker till ett paket fil och några färska champinjoner. Middagspuls!

Livet är fantastiskt, försäkringskassan har skickat brev när jag låser upp hemma och det är nått om en underskrift som saknas.

Hela tiden i lurarna: Fuck forever

 Men

Jag vet, att imorgon blir det bättre. Vi har barnvakt och går på bio och dricker vin och pratar skit, pratar skit precis som man pratar skit när man just träffats.

Annat:

Vila i frid och allt vad det heter. Malcolm & Guru

Lördag: spela fotboll och jaga bas