Det känns konstigt att skriva om musik och rubadub i ett läge när fokus borde läggas på andra, betydligt viktigare, saker. Men jag skickar mina sms och kan inte så mycket mer göra. Lisa, som suttit med bilder från helvetet hela gårdagsnatten på jobbet var matt i ögonen när hon klev upp imorse, och på baren i Midsommarkransen stängde personalen av teven och vi sänkte våra pints och beklagade oss. Det är svårt att inte känna sig rutten ibland.

Men

Rubadub

Vilken helg det blir i Stockholm framöver, och vilken lördag min födelsedag. Dubbelbokningar går väl an, men sällan har väl reggaescenen i stan varit så stark som just alldeles snart

Lördag 30 januari
Tesfa meets Slimmah Sound & Jah Melodie- Restaurang Vilda Västern, Nacka
Queen Ifrica, Tony Rebel m. fl.- Energikällan, Tyresö
Tippa Irie & Slag Från Hjärtat, Stockholm reggaeklubb Strand
Internal Dread, Dennis Bovell mfl STHLM reggaeweek, Mosebacke

 

Så var det dags igen, det är alltid lite trist när stora namn försvinner från kartan. Men musiken lever vidare.

Vila i frid Yabby You, och som jag skrivit om i musik du måste höra del IV, ett absolut måste för dig som är det minsta intresserad av jamaikansk musik.

Jesus Dread, båda händernas tummar i luften och en fet salut över den karibiska stjärhimlen och det kalla svenska januarimörkret. Imorgon åker jag till jobbet med Anti-Christ, den första låt jag hörde av Vivian Jackson, aka Yabby You, i lurarna.

Ni andra kan lyssna här under för att fatta storheten…

 

 

 

… eller  här, dubbelsamlingen Jesud Dread 1972-77 är nämligen bland det tyngsta i reggaeväg som getts ut på cd, från en av Jamaikas största låtsnickrare och producenter.

Det har gått några månader och jag har haft annat för mig men nu är bloggen tillbaka som jag vill ha den. Musik du måste höra, inte alltid djupast, obskyrast och mest orginell. Men full av musik jag tycker att ni som läser borde känna till, och förhoppningsvis ta till er. Och i synnerhet inom reggaen, där så mycket kretsar kring sjutumssinglar, kan det vara på sin plats att promota de många helgjutna album som trots allt också finns. Därför fortsätter jag där del IV tog slut, på Jamaika. Trevligt lyssnade

The Gladiators
Defenitivt en av de bästa sjuttiotalsgrupperna ur Virgins reggaesatsning Frontline. Debutalbumet Trenchtown mix up från 1976 är ett rent mästerverk. Avskalad rootsgung med fantastiska melodier, grymma körer och då och då det vemodigt kompande munspelet. Trion Alberth Griffiths, Clinton Fearon och David Webber får till 11 låtar som få reggaegrupper lyckats matcha på ett och samma album. Uppföljaren två år senare, Proverbial reggae, är också det en klassiker som förtjänar att spelas men ska ni bara köpa en platta så är debuten, eller möjligen relativt nyutkomna samlingen No. 1 Studio one singles, det bästa tipsen.

Gregory Isaacs
Knappast särskilt vågat, och inte heller oväntat att lista Gregory som ett måste. Men med över 400 album att välja på, ingen verkar veta riktigt säkert, kan det här kanske hjälpa. Katten med hatten, den sammetslena rösten, charmören och…den tungt belastade, gangster look-a-liken, han med fler barn än fingrar och med ett stundtals struligare liv än någon annan i branschen. Kärt barn har naturligtvis många namn men för de flesta är han kort och gott the Cool ruler.

Hur som helst. Här kommer några tips

Mr Isaacs, inspelad 1977, men släppt utanför Jamaika först några år senare, är tips nummer ett. Sacrifice, Slavemaster (med eget livenummer i filmen Rockers) och tokigt tungt tillbakalutade, men minst lika allvarliga, Handcuff är bara några av klassikerna på denna odödliga lp. Andra album som bör räknas in under kategorin klassiker, och här skulle listan kunna bli hur lång som helst, är Cool ruler, Soon forward, Night nurse (köp den på cd för tunga dubversioner som extraspår), Red rose for Gregory (med monsterhiten Romours)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Steel Pulse
David Hinds ljusa röst, de mystiskt svävande rythmerna och de stundtals väldigt mörka texterna. En given kandidat till bästa brittiska reggaeband all time. Som dock tyvärr, som så många andra, fortsatt spela lite för länge. De tre fyra första plattorna är riktiga guldkorn och tyngst väger debuten från 1978 med klassiker som Ku Klux Klan, Soundcheck och albumbetitlade inledningsspåret Handsworth Revolution. Bandet var under en längre tid en viktig del i brittiska Rock Against Racism och spelade ofta tillsammans med bland annat the Clash, och Tom Robinson band. Ett måste för dig som är det minsta intresserad av UK reggaescenen under sjuttio- och åttiotalet.

Ernest Ranglin
Jamaikansk oldie som fortfarande håller fanan högt. En av de bidragande orsakerna till skaexplosionen i början av sextiotalet, utvecklare av jazz och reggae, studiomusiker för klassiska studio one och en hjälpande hand för bland andra Jimmy Cliff, Prince Buster och the Skatalites. Listan kan göras längre, men jag lämnar historien och tipsar om ett album som spelats in relativt nyligen (1996), Ranglin är trots allt född 1932. Below the bassline är en timmes jazziga instrumentalversioner av eget matreal blandat med en handfull jamaikanska klassiker. Tolkningarna av Toots & the Maytals 54-46 (was my number) och Augustus Pablos King Tubby meets the Rockers uptown är mer än magnifika och fungerar till precis allt. Glöm bara inte att skruva upp basen…

Tjugo månader har gått och jag har varit hemma, visserligen med Emil en längre del av tiden, men också arbetslös och rätt meninglös ibland. Stundtals produktiv och andra dagar en lat jävla sopa. Men tiderna förändras och jag börjar se ljuset…

För när Lisa idag kliver på, Emil kallar det att lämna in, och vi säger hejhej i hallen, vi ses ta det lugnt och så går fem dagar, fyra lediga och så innan man hinner blinka fem igen, gör hon det för näst sista gången. Natt helg eftermiddag tidig morgon, livet kan vara ett jävla ekorrhjul men snart har hon som sagt sprungit färdigt, Lisa, och då ska vi fira har hon sagt, med skumpa på stan och barnvakt här hemma. För det blir lätt missförstånd,  man går om varandra. Mamma pappa barn, köper vin och vill väl, men som i sången där det slutar i gräl. Vi blir vänner, såklart. Det blir vi alltid. Men ändå. Det har varit roddigt och tiden har inte räkt till.

Jag är inne på sista hundringen också, en burk champinjoner på Konsum och två frallor. 74 pix tillbaka och sen är det, för första gången på länge, helt tomt.

Men det vänder, jag tror det, har det på känn, att snart då jävlar händer det saker. Jag håller på det ett tag till, gillar inte att ta ut saker i förskott men med Lisas nya schema, 9 till 5, försämras åtminstone inte mina chanser till nått nytt.

Januari då?

Jo, Bush Chemists, King General och Meditative Sounds i Uppsala på lördag. Jag hoppas på barnvakt och tar bilen tur och retur för att spara pengar jag ännu inte har.

Och sen, i ett förhoppningsvis bättre ekonomiskt läge, 30 januari och födelsedag med mat och Internal Dread (uppbackad av bland andra Dennis Bovell) på Sthlm reggae week.

Show respect, to every insect- aktuellt så här i vargjagartider

 Ikväll håller jag mej dock hemma med pastakok och rödvin, det är ju trots allt dan före trettondan

Helgtips helgtips helgtips

 

 

 

 

 

 
 

 

 

 

 

Ikväll, tung electrodancehall med stenhårda Terry Lynn på Södra bar. Gratis inträde och allt vore frid och fröjd om inte Lisa jobbat. Så samtidigt som basgången från No Coke rullar igång trycker jag in en skiva i dvdspelaren och försöker glömma att jag inte är där. Surt, men jag överlever.

Ni andra: GÅ!

Och här, en lista med jamaican girls att lyssna in sig på. Varsågoda
1. Jamaican Girls- Terry Lynn, Johan Hugo
2. Dem nah learn- Queen Ifrica
3. Nuff respect- Lady G
4. Boom wuk- Tanya Stephens
5. 99 ways- Lady Saw
6. Ticket- Lady Ann
7. Roots- Etana
8. Down in the valley- Judy Mowatt
9. Dreamland- Marcia Griffiths

Satan,

Lisa jobbar helg 9e januari och kvar här hemma sitter jag medan resten drar till Uppsala och King General. Tuff skit och därför söker jag nu med ljus och lykta efter barnvakt. Popcorn hyrfilm, cocacola samt guldstjärna i himlen utlovas i gengäld.

Tror fortfarande att Meditative Sounds lyckats med nästa års absolut tyngsta bokning. Så snälla, häng med Emil en kväll och käka hur mycket snacks ni vill. Jag bjuder!

Annars håller jag värmen här hemma med Matty G´s grymma remixar på Linval Thompson och den stenhårda inledningen av Rockers remix. Samplat från dj-kapningen 40 sekunder in i klippet.

Måndag och Lisas första lediga dag av fem, jag hinner knappt stiga upp så försvinner hon ut i snöröken. Första matchen med/mot julen tas i Farsta centrum och en annan del av Babylon, men jag stannar hemma och hoppas på bättre tider.

Lyckligtvis för mig, en tidig julklapp, när hon kommer hem. Junot Diaz superhypade Oscar Waos korta förunderliga liv. Första trettio sidorna bredvid Emil som knaprar fiskpinnar i decembermörkret och jag är helt såld. Håller resten samma klass stämmer jag in i jublet.

Annars då? Jo, 20.00 ikväll på Passion Radio Bristol, Uppsalabesök i studion med förhoppningsvis blytung roots.

Och ja, Buju Banton sitter som många säkert redan vet häktat för en kolahistoria i Miami. Vad jag läst kan det röra sig om fem kilo. Tuffa tider

Uppsalabaserade Meditative Sounds satsar stort och står redan nu för vad jag tror kommer att bli en av 2010 års tyngsta och mest överaskande bokningar. Ingen mindre än UK roots/dub-profilen King General, jag saxar rakt av och bokar redan nu en biljett. En bättre början på det nya deceniet går knappast att få.

Få, för att inte säga ingen, sångare/artist på UK roots/dub scenen har varit så mytomspunnen som King General. Efter att medverkat på några singlar med Bush Chemists och Centry släpptes 1996 albumet Money run things med Bush Chemists. Albumet har redan gått till historien som ett av de bästa inom genren. Efter albumet kommit ut hördes inget av King General, han verkade vara uppslukad av jorden. Rykten började florera om vem han var, vad han gjorde och var han befann sig. Sen har det varit tyst…

tills 13 år senare. 2009 dyker han upp igen med låten Got to be conscious, som först publiceras på Youtube i form av en lågupplöst videoinspelning från studion där låten spelades in. Producerad av Bush Chemsist, samma grupp som producerade debutalbumet, med löfte om att ett helt album var inspelat. Reaktionerna lät inte vänta på sig, alla ville höra King General!

Några månader senare släpps en 12″ singel med låten ‘Broke again’ som sålde slut direkt. Lite senare kom hela albumet på CD, och fansen blev inte besvikna, King General levde upp till förväntningarna.

Det är med stor glädje som vi nu kan meddela att King General kommer till Uppsala med Chazbo (Bush Chemists) för en spelning tillsammans med Meditative Sounds.

NÄR?
9 januari – 2010
Kl. 21-03

VAR?
Karlssons Kök
Bergsbrunnagatan 2, Uppsala

 

Spana alltså in casualkillen i kepa, King General. Enligt rykten rörmokare till vardags. Men vem vet egentligen, myterna är många och tystnaden stor. Hur som helst, tummen upp till Uppsala!

Henke, före detta bloggkändis och nybliven farsa, hörde av sig och vill ha mer musik. Lillkillen sover inte till nått förutom härliga dubtunes och jag är inte den som är den. Trixy, barnens vän, rycker ut och fixar en lista. Den första på länge och förhoppningsvis somnar han nu. Själv drar jag till London och har ingen som helst ambition att sova. Och det lär bli en del dub där med.

1. People funny boy- Lee Perry
2. Love thy neighbour- the Defenders & Vivian Jackson
3. Evil doers- U Roy
4. Dirty Harry- Sly Dunbar
5. Reggae music moving- Prince Far I
6. Dream land- Bunny Wailer
7. Upside down- Joe Higgs
8. Never gonna run away- the Maytones
9. Social living- Bunring Spear
10. Pick up the dub- Tapper Zukie
11. Jamaican Dollar- Trinity
12. Them never love poor Marcus- the Mighty Diamonds
13. Rally around Jahovia´s throne- Culture
14. Young generation dub- Augustus Pablo
15. Rasta philosophy- the Itals
16. World a music- Ini Kamoze
17. Build the vibes- Lady Ann
18. Eli Eli- the Gladiators
19. Du ske få mat ta pappa- P Danjelsa

Två saker till bara, lägg märke till Lee Perrys fantastiska sampling av barnskriken i början av första låten, Grymt! Det andra, sista låten får tas med en nypa salt men vi med småbarn smälter som smör efter några spelningar. Vackrare än bra

Val 2010

Sossarna goes youtube och allt känns lika trist som vanligt. Jag lägger min röst på ingenting (eller miljöpartiet) och blickar bakåt. Jamaika 1986. Här Cutty Ranks under ett pnp-möte i Kingston

Å andra sidan skippar jag gärna våldet och korruptionen på JA…Men vafan, mer musik mer gata och mer dans här hemma, tack