Plötsligt plingar det till i mail-boxen och jag börjar genast darra sådär fånigt, så som man darrade i tonåren när en tjej man råkade gilla gick förbi, eller när spriten var nerstoppad i väskan och ytterdörren stängd. Eufori, och samtidigt, jag vet att jag snart är trettio och det är löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Vissa saker går aldrig ur kroppen. Min farbror måste varit runt 40 när jag såg honom, nästan med våld, försöka ta sig in i the Gladiators tunrébuss för en signerad skiva.

…som undrade om vi kunde hämta Sir Ram Jam på Arlanda klockan 14?

Naturligtvis, jag ringer ett par vänner.
Barnvakt?- jepp
Kan jag även låna er bil?- Yes, rasta

Så imorgon vid 14.00 håller jag huvudet kallt och välkomnar Rodigan till Stockholm, Sverige och sätter honom i den lånade familjebilen med barnstol och solskydd och styr söderut in mot stan.

Naturligtis snurrar det några varv i huvudet. Jag har visserligen träffat på honom förr, som allra hastigast backstege efter en spelning. Men nu, i bilen. Vad ska jag säga, och framförallt. Vad i helvet ska jag lira på bilstereon, går det över huvud taget att spela nått han inte hört?

Lyssna, en tokigt intressant intervju från Late night-gänget!

 
Just nu, lurar jag åt en bland-cd jag brände ut för nån månad sen, för just bilresor och kvällspepp

1. Money run things- King General feat. Bush Chemists
2. Abendigo- the Abyssinians
3. Dubstep saved my life- Step Art
4. Jah Love us all- Linval Thompson
5. Jah Rastafari- Althea and Donna
6. Give thanks for life- Anthony B
7. Call pon dem- Chezidek
8. My girl- Ini Kamoze
9. Oroginal Rastaman- Ranking Joe
10. Operation Uppsala- Alboroise
11. War- M- Parvez
12. Heads of Government- Cocoa Tea & Charlie Chaplin
13. Boom Shack A Lack- Junior Reid
14. Vreation- Junior Kelly
15. Natty Dread she want- Big Youth
16. Watcha gonna do- Peter Tosh
17. Jah is the way- Israel Vibration
18. Hush darling- Gregory Isaacs
19. Kingston dub- Dread Foxx & King Rubby
20. A little version- Love Grocer

Jag hoppas bara snöstormen håller sig undan, att slira av vägen imorgon, då är det kört

 

Måndag och snart helg,
återigen dags för en förhoppningsvis sjuk upplevelse på dansgolvet.
Stockholm reggaeklubb firar Mysticmans nya skivsläpp med live-gig och ingen mindre än  David Rodigan bakom (och framför) skivspelarna.
Saxat från hans sida, då jag inte orkar med en längre presentation själv

David Rodigan may look like a stockbroker or an insurance salesman but he’s a reggae superstar, both in his homeland of England and in Jamaica. After hearing Millie Small’s massive ska hit ”My Boy Lollipop,” Rodigan fell in love with every shade of Jamaican music. He became a DJ at the age of 15 and BBC Radio London gave him a shot in 1978. He’s been on the air ever since, spending over a decade at Capital Radio before moving to Kiss FM. Through the years he’s collected a massive amount of dubplates made exclusively for his Rodigan Sound System. He’s clashed with every sound system of note — Stone Love, Kilimanjaro, and Bodyguard to name a few. In 2007 he released The Kings of Reggae compilation for the Rapster label plus the 2008 release Real Authentic Reggae, Vol. 1 and now Vol. 2 for BBE

Jag vet att har tjatat mycket och ofta om Uppsalaspelningen i somras, och hävdar fortfarande att det var förra årets största händelse i musikväg.
Nu, är det alltså dags igen.

100 pix och inget förköp, så se till att vara där i tid.

Tummen upp till Late Night Munchies för den fina intervjun och fantastiska filmer som de lagt upp på nätet. Spana in deras sida för mer

Dagens klipp- som tidsfördriv när jag sitter insnöad och väntar på tåget hem

Från en av de sena sjuttiotalets bästa grupper, lyssna bara på självbetittlade debuten från 1978.

Även dystra torsdagar som den här har sina ljuspunkter.
När det rasslade till i brevinkastet visste jag att inget skulle bli som förr, idag är en sån dag av flera anledningar. Men för att skippa det tråkiga,
Fy jävlar i helvetet vilken rymdraket det är, dubbel-cd´n Ghana Special, modern Highlife Afro Sound & Ghanaian blues 1968-81
Efter lång väntan med posten dök den äntligen upp, när jag behöver det som allra mest. Jag lutar mig tillbaka i soffan och tittar ut på snön som fortsätter att falla, ute är det kallt men här inne stiger tempraturen. Imorgon tar jag eftermiddagståget upp mot Gävle, och lär behöva skivan i lurarna. Asaase Ase, Vis a Vis och St. Peter & The Holymen. Det är helt enkelt en skatt av guld som grävts fram av brittiska Soundway records och musikarkeologen Miles Cleret.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Köp, det finns inget alternativ!

Det tog sin tid, men bättre sent än aldrig och plötsligt kom en av förra årets absolut bästa skivor med posten.
Naturligtvis finns spotify, men det här är på riktigt. Fysiskens lagar, för The Very Best´s Warm heart of Africa är så bra att det dunkar i kroppen. Och då krävs mer än ett par sketna datorhögtalare.

Så
lyssna genast in er på svenske producenten  Johan Hugos (Terry Lynn mfl) hyllade projet. Köp, eller om ni saknar pengar, lyssna och slanta sedan upp så snart ni kan. Så bra är det verkligen.
På riktigt!

Så var cirkusen igång och eldarna tända.
Att ens försöka sig på en protest känns menlöst, opiumet är för starkt men jag finner ärligt inga ord för vansinnet.
Det enda jag kan göra är att hålla hårt i mina tummar, slita kontakten ur teven och stoppa öronen fulla med bomull. Jag önskar att Emil- när han blir gammal nog att förstå-slipper att se skiten, och att världen då tagit åtminstonne några steg mot något bättre. Jag vill ropa, det är inte värdigt oss, vi i Sverige- ett förhållandevis riktigt schyst land, lördagskväll efter lördagskväll. Men orden drunknar i dagens rubriker och plågsamma eftersändningar.

Här en lista som förhoppningsvis hjälper om du sitter fast i schlagerhelvetet,

1. Out there in the night- the Only Ones
2. Bellericay Dicke- Ian Dury
3. Twenty yards behind- Dr Feelgood
4. Jump boys- the Undertones
5. King Banga- the Dynamites
6. Fattie Fattie- Clancy Eccle
7. Artibella- Ken Boothe
8. Buy of the bar- Sugar Minott
9. Rastaman skank- Tapper Zukie
10. Ain´t no love in the heart of the city- Al Brown
11. I don´t mind- Buzzcocks
12. Radios in motion- XTC
13. Newboys- the Adverts
14. Football Hooligan- Tippa Irie
15. Talk about run- Clint Eastwood & General Saint
16. Weather balloon- U Brown
17. Street feeling- the Selecter

Istället för lunch, och dessutom betydligt billigare och roligare på alla sätt och vis. En historielektion i jamaikanskt studiorbete med knappa medel. En tidig Trojanutgåva med en samling grymma låtar av bland andra the Dynamites, Busty Brown och Joe Higgs, alla snyggt producerade av alldeles för bortglömde Clancy Eccles. Mannen som enligt legenden myntade ordet reggae efter en dans tillsammans med kompisen Lee Perry.

Tydligen ska Eccles efter dansen klivit fram till en tjej, lyft på hatten och utbrustit
Hey streggae come make we…reggae!
Streggae var dåtidens slang på jamaika för lättfotade brudar, och resten är som sagt historia.
Hur det gick för Eccles, det vet jag inte mer än att han fick en strålande karriär i musikbranschen tillsammans med framförallt husbandet the Dynamites, och var också en av de första att radikalisera texterna i den tidiga reggaerörelsen.
Ett tips som kan rädda din helg, så kolla din lokala skivhandlare och köp!

Det blir som ni kanske märker mindre bloggande nu. Och av förklarliga skäl mer jobb och skrivande på andra ställen.
Men jag ska komma igång igen, måste bara rota mig ordentligt med det nya och känna att tiden här hemma, mellan vällingflaskor och läggdags, räcker till.

Helgen dock, för att påminna. En sjuk röra av rött gult och grönt drar genom hufvudstaden

Tesfa meets Slimmah Sound & Jah Melodie- Restaurang Vilda Västern, Nacka
Queen Ifrica, Tony Rebel m. fl.- Energikällan, Tyresö
Tippa Irie & Slag Från Hjärtat, Stockholm reggaeklubb Strand
Internal Dread, Dennis Bovell mfl STHLM reggaeweek, Mosebacke

 

 

 

 

 

 

Så var det dags igen, det är alltid lite trist när stora namn försvinner från kartan. Men musiken lever vidare.

Vila i frid Yabby You, och som jag skrivit om i musik du måste höra del IV, ett absolut måste för dig som är det minsta intresserad av jamaikansk musik.

Jesus Dread, båda händernas tummar i luften och en fet salut över den karibiska stjärhimlen och det kalla svenska januarimörkret. Imorgon åker jag till jobbet med Anti-Christ, den första låt jag hörde av Vivian Jackson, aka Yabby You, i lurarna.

Ni andra kan lyssna här under för att fatta storheten…

 

 

 

… eller  här, dubbelsamlingen Jesud Dread 1972-77 är nämligen bland det tyngsta i reggaeväg som getts ut på cd, från en av Jamaikas största låtsnickrare och producenter.

Det har gått några månader och jag har haft annat för mig men nu är bloggen tillbaka som jag vill ha den. Musik du måste höra, inte alltid djupast, obskyrast och mest orginell. Men full av musik jag tycker att ni som läser borde känna till, och förhoppningsvis ta till er. Och i synnerhet inom reggaen, där så mycket kretsar kring sjutumssinglar, kan det vara på sin plats att promota de många helgjutna album som trots allt också finns. Därför fortsätter jag där del IV tog slut, på Jamaika. Trevligt lyssnade

The Gladiators
Defenitivt en av de bästa sjuttiotalsgrupperna ur Virgins reggaesatsning Frontline. Debutalbumet Trenchtown mix up från 1976 är ett rent mästerverk. Avskalad rootsgung med fantastiska melodier, grymma körer och då och då det vemodigt kompande munspelet. Trion Alberth Griffiths, Clinton Fearon och David Webber får till 11 låtar som få reggaegrupper lyckats matcha på ett och samma album. Uppföljaren två år senare, Proverbial reggae, är också det en klassiker som förtjänar att spelas men ska ni bara köpa en platta så är debuten, eller möjligen relativt nyutkomna samlingen No. 1 Studio one singles, det bästa tipsen.

Gregory Isaacs
Knappast särskilt vågat, och inte heller oväntat att lista Gregory som ett måste. Men med över 400 album att välja på, ingen verkar veta riktigt säkert, kan det här kanske hjälpa. Katten med hatten, den sammetslena rösten, charmören och…den tungt belastade, gangster look-a-liken, han med fler barn än fingrar och med ett stundtals struligare liv än någon annan i branschen. Kärt barn har naturligtvis många namn men för de flesta är han kort och gott the Cool ruler.

Hur som helst. Här kommer några tips

Mr Isaacs, inspelad 1977, men släppt utanför Jamaika först några år senare, är tips nummer ett. Sacrifice, Slavemaster (med eget livenummer i filmen Rockers) och tokigt tungt tillbakalutade, men minst lika allvarliga, Handcuff är bara några av klassikerna på denna odödliga lp. Andra album som bör räknas in under kategorin klassiker, och här skulle listan kunna bli hur lång som helst, är Cool ruler, Soon forward, Night nurse (köp den på cd för tunga dubversioner som extraspår), Red rose for Gregory (med monsterhiten Romours)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Steel Pulse
David Hinds ljusa röst, de mystiskt svävande rythmerna och de stundtals väldigt mörka texterna. En given kandidat till bästa brittiska reggaeband all time. Som dock tyvärr, som så många andra, fortsatt spela lite för länge. De tre fyra första plattorna är riktiga guldkorn och tyngst väger debuten från 1978 med klassiker som Ku Klux Klan, Soundcheck och albumbetitlade inledningsspåret Handsworth Revolution. Bandet var under en längre tid en viktig del i brittiska Rock Against Racism och spelade ofta tillsammans med bland annat the Clash, och Tom Robinson band. Ett måste för dig som är det minsta intresserad av UK reggaescenen under sjuttio- och åttiotalet.

Ernest Ranglin
Jamaikansk oldie som fortfarande håller fanan högt. En av de bidragande orsakerna till skaexplosionen i början av sextiotalet, utvecklare av jazz och reggae, studiomusiker för klassiska studio one och en hjälpande hand för bland andra Jimmy Cliff, Prince Buster och the Skatalites. Listan kan göras längre, men jag lämnar historien och tipsar om ett album som spelats in relativt nyligen (1996), Ranglin är trots allt född 1932. Below the bassline är en timmes jazziga instrumentalversioner av eget matreal blandat med en handfull jamaikanska klassiker. Tolkningarna av Toots & the Maytals 54-46 (was my number) och Augustus Pablos King Tubby meets the Rockers uptown är mer än magnifika och fungerar till precis allt. Glöm bara inte att skruva upp basen…