Guru i koma efter en påstådd hjärtattack,
en gång i tiden var Gang Starr ett av mina absoluta favoritband, jag gillade till och med hans jazzmatazzprojekt lite senare, sen stannade det av och jag plockade ner affischen som hängde ovanför sängen. Men ändå, tummen upp och hoppas han kryar på sig!
Det blev ingen körning,
Just som jag svängde in på parkeringen i Solna för att plocka upp Choppa ringde hans mobil och det var nått om en nära släktings plötsliga död som satte käppar i hjulet, Rodigan stod visserligen på Arlanda, men hade inte bestämt om han skulle lira eller flyga hem till London.
Jag tog bilen tillbaka genom stan och drack en öl med Slaktarn istället.
Spelning blev det, och den var tung, såklart. Synd bara på ljudet, alldeles för lågt vilket tog bort en del av känslan. Men mycket folk och sköna vibes, Mysticman däremot var ingen höjdare, även om jag förmodligen är fel person att ge en recension, är varken så insatt eller särskilt intresserad.
Nu söndag, morötter och Finn the Giants grymma Dub pon top- en av de tyngsta dubplattor som någonsin gjorts i Sverige!
Plötsligt plingar det till i mail-boxen och jag börjar genast darra sådär fånigt, så som man darrade i tonåren när en tjej man råkade gilla gick förbi, eller när spriten var nerstoppad i väskan och ytterdörren stängd. Eufori, och samtidigt, jag vet att jag snart är trettio och det är löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Vissa saker går aldrig ur kroppen. Min farbror måste varit runt 40 när jag såg honom, nästan med våld, försöka ta sig in i the Gladiators tunrébuss för en signerad skiva.
…som undrade om vi kunde hämta Sir Ram Jam på Arlanda klockan 14?
Naturligtvis, jag ringer ett par vänner.
Barnvakt?- jepp
Kan jag även låna er bil?- Yes, rasta
Så imorgon vid 14.00 håller jag huvudet kallt och välkomnar Rodigan till Stockholm, Sverige och sätter honom i den lånade familjebilen med barnstol och solskydd och styr söderut in mot stan.
Naturligtis snurrar det några varv i huvudet. Jag har visserligen träffat på honom förr, som allra hastigast backstege efter en spelning. Men nu, i bilen. Vad ska jag säga, och framförallt. Vad i helvet ska jag lira på bilstereon, går det över huvud taget att spela nått han inte hört?
Lyssna, en tokigt intressant intervju från Late night-gänget!
Just nu, lurar jag åt en bland-cd jag brände ut för nån månad sen, för just bilresor och kvällspepp
Jag hoppas bara snöstormen håller sig undan, att slira av vägen imorgon, då är det kört
Måndag och snart helg,
återigen dags för en förhoppningsvis sjuk upplevelse på dansgolvet.
Stockholm reggaeklubb firar Mysticmans nya skivsläpp med live-gig och ingen mindre än David Rodigan bakom (och framför) skivspelarna.
Saxat från hans sida, då jag inte orkar med en längre presentation själv
David Rodigan may look like a stockbroker or an insurance salesman but he’s a reggae superstar, both in his homeland of England and in Jamaica. After hearing Millie Small’s massive ska hit ”My Boy Lollipop,” Rodigan fell in love with every shade of Jamaican music. He became a DJ at the age of 15 and BBC Radio London gave him a shot in 1978. He’s been on the air ever since, spending over a decade at Capital Radio before moving to Kiss FM. Through the years he’s collected a massive amount of dubplates made exclusively for his Rodigan Sound System. He’s clashed with every sound system of note — Stone Love, Kilimanjaro, and Bodyguard to name a few. In 2007 he released The Kings of Reggae compilation for the Rapster label plus the 2008 release Real Authentic Reggae, Vol. 1 and now Vol. 2 for BBE
Jag vet att har tjatat mycket och ofta om Uppsalaspelningen i somras, och hävdar fortfarande att det var förra årets största händelse i musikväg.
Nu, är det alltså dags igen.
100 pix och inget förköp, så se till att vara där i tid.
Tummen upp till Late Night Munchies för den fina intervjun och fantastiska filmer som de lagt upp på nätet. Spana in deras sida för mer
Dagens klipp- som tidsfördriv när jag sitter insnöad och väntar på tåget hem
Från en av de sena sjuttiotalets bästa grupper, lyssna bara på självbetittlade debuten från 1978.
Även dystra torsdagar som den här har sina ljuspunkter.
När det rasslade till i brevinkastet visste jag att inget skulle bli som förr, idag är en sån dag av flera anledningar. Men för att skippa det tråkiga,
Fy jävlar i helvetet vilken rymdraket det är, dubbel-cd´n Ghana Special, modern Highlife Afro Sound & Ghanaian blues 1968-81
Efter lång väntan med posten dök den äntligen upp, när jag behöver det som allra mest. Jag lutar mig tillbaka i soffan och tittar ut på snön som fortsätter att falla, ute är det kallt men här inne stiger tempraturen. Imorgon tar jag eftermiddagståget upp mot Gävle, och lär behöva skivan i lurarna. Asaase Ase, Vis a Vis och St. Peter & The Holymen. Det är helt enkelt en skatt av guld som grävts fram av brittiska Soundway records och musikarkeologen Miles Cleret.
Köp, det finns inget alternativ!
Det tog sin tid, men bättre sent än aldrig och plötsligt kom en av förra årets absolut bästa skivor med posten.
Naturligtvis finns spotify, men det här är på riktigt. Fysiskens lagar, för The Very Best´s Warm heart of Africa är så bra att det dunkar i kroppen. Och då krävs mer än ett par sketna datorhögtalare.
Så
lyssna genast in er på svenske producenten Johan Hugos (Terry Lynn mfl) hyllade projet. Köp, eller om ni saknar pengar, lyssna och slanta sedan upp så snart ni kan. Så bra är det verkligen.
På riktigt!
Så var cirkusen igång och eldarna tända.
Att ens försöka sig på en protest känns menlöst, opiumet är för starkt men jag finner ärligt inga ord för vansinnet.
Det enda jag kan göra är att hålla hårt i mina tummar, slita kontakten ur teven och stoppa öronen fulla med bomull. Jag önskar att Emil- när han blir gammal nog att förstå-slipper att se skiten, och att världen då tagit åtminstonne några steg mot något bättre. Jag vill ropa, det är inte värdigt oss, vi i Sverige- ett förhållandevis riktigt schyst land, lördagskväll efter lördagskväll. Men orden drunknar i dagens rubriker och plågsamma eftersändningar.
Här en lista som förhoppningsvis hjälper om du sitter fast i schlagerhelvetet,
1. Out there in the night- the Only Ones
2. Bellericay Dicke- Ian Dury
3. Twenty yards behind- Dr Feelgood
4. Jump boys- the Undertones
5. King Banga- the Dynamites
6. Fattie Fattie- Clancy Eccle
7. Artibella- Ken Boothe
8. Buy of the bar- Sugar Minott
9. Rastaman skank- Tapper Zukie
10. Ain´t no love in the heart of the city- Al Brown
11. I don´t mind- Buzzcocks
12. Radios in motion- XTC
13. Newboys- the Adverts
14. Football Hooligan- Tippa Irie
15. Talk about run- Clint Eastwood & General Saint
16. Weather balloon- U Brown
17. Street feeling- the Selecter
Istället för lunch, och dessutom betydligt billigare och roligare på alla sätt och vis. En historielektion i jamaikanskt studiorbete med knappa medel. En tidig Trojanutgåva med en samling grymma låtar av bland andra the Dynamites, Busty Brown och Joe Higgs, alla snyggt producerade av alldeles för bortglömde Clancy Eccles. Mannen som enligt legenden myntade ordet reggae efter en dans tillsammans med kompisen Lee Perry.
Tydligen ska Eccles efter dansen klivit fram till en tjej, lyft på hatten och utbrustit
Hey streggae come make we…reggae!
Streggae var dåtidens slang på jamaika för lättfotade brudar, och resten är som sagt historia.
Hur det gick för Eccles, det vet jag inte mer än att han fick en strålande karriär i musikbranschen tillsammans med framförallt husbandet the Dynamites, och var också en av de första att radikalisera texterna i den tidiga reggaerörelsen.
Ett tips som kan rädda din helg, så kolla din lokala skivhandlare och köp!
Det blir som ni kanske märker mindre bloggande nu. Och av förklarliga skäl mer jobb och skrivande på andra ställen.
Men jag ska komma igång igen, måste bara rota mig ordentligt med det nya och känna att tiden här hemma, mellan vällingflaskor och läggdags, räcker till.
Helgen dock, för att påminna. En sjuk röra av rött gult och grönt drar genom hufvudstaden
Tesfa meets Slimmah Sound & Jah Melodie- Restaurang Vilda Västern, Nacka
Queen Ifrica, Tony Rebel m. fl.- Energikällan, Tyresö
Tippa Irie & Slag Från Hjärtat, Stockholm reggaeklubb Strand
Internal Dread, Dennis Bovell mfl STHLM reggaeweek, Mosebacke
Senaste kommentarer