Smiley Culture dog idag, tisdag, 48 år gammal rapporterar brittisk media. Ironiskt, kan så klart tyckas, efter just en polisrazzia i hans eget hem.

Vila i frid, eller nått.

Pet Sounds Bar, lördag
20-01

Från Colombias bergiga regnskogar, till Kingstons sprudlande sextiotal vidare upp över Karibiska havet och in i framtiden.
Ska, Rocksteady, Salsa, Soul, Rhytm & Blues, Rubadub, 77-punk och tung UK bass
Radical Rhytm Revue inleder det nya året med en hejdundrande fest och välkomnar alla att delta!
Gratis inträde så klart, och med schysta priser i baren

Välkomna!

Forward ever, backward never.

Radical Rhytmic Revue har just bokats in som husklubb på Pet Sounds bar ett halvår framöver från och med nyår.
Det ska firas, naturligtvis. Och planerna smids för fortsättningen. Mer om det längre fram.

By the way.
Kom förbi ikväll också. Jag spelar i baren på övervåningen mellan 21-01. Skånegatan 80 är adressen, och naturligtvis är det gratis.

Vid sidan av Bob Marley, Linton Kwesi Johnson och möjligtvis U Roy finns det ingen som betytt så mycket för mitt reggaelyssnande som Gregory Isaacs. The Cool Ruler var ett tag allt jag ville vara. Hans hatt, kostymerna, stilen och rösten. Få, om ens någon, lyckas hela vägen in i mål bära upp ett sådant smeknamn och med sådan värdighet.

Även under tiden det stormade som värst, tunga drogproblem, fängelsevistelser och fler barn än någon kan räkna, höll han fanan högt. Gregory Isaacs medverkar på över 500 album och tillhör definitivt reggaens allra största. Tillsammans med Sam Cooke och Marvin Gaye tillhör han även historiens främsta sångare om jag själv får välja. Alla kategorier.

- Han fick aldrig uppleva fred på jorden, men han fick åtminstone sluta sina ögon i frid, berättar han fru Linda Isaacs i en telefonintervju med BBC Carribean.

Jag minns fortfarande hans konsert i Malmö folkets park sommaren 2005 som ett av mina lyckligaste ögonblick någonsin. Albumet Mr Isaacs från 1977 tillhör en av det absolut bästa skivor som någonsin släppts, och jag vet inte hur många gånger jag gått nerför gatan och gungat med i sorgset vackra Handcuff, en av de enskilt viktigaste låtarna för mitt musiklyssnande i allmänhet och reggaeintresse i synnerhet.

Här, lyssna och förstå storheten. En hastigt ihopsatt lista av låtar ur hans enorma katalog.
Red Rose for Gregory, Rest In Peace.

1. Mr. Cop
2. Handcuff
3. Slave Master
4. One ago
5. Sacrifice
6. Storybook children
7. Mr. Know it all
8. Black liberation struggle
9. Universal tribulation
10. Cool down your temper
11. Hush darling
12. I am sorry
13. Stranger in town
14. Cool down the pace
15. The fugutive
16. Material man
17. Border
18. Mr Brown
19. Rumours
20. Kingston 14

Premiären av Radical Rythmic Revue gick utmärkt och nu väntar en fortsättning och fler planer för framtiden.
Nästa spelning:
Lördag 13 november
Pet Sounds källare
Boka in datumet redan nu!

Extra Extra

Premiär!

Från Colombias bergiga regnskogar, till Kingstons sprudlande sextiotal vidare upp över Karibiska havet och in i den djupa amerikanska södern med dess raspigt hjärtskärnade soulklassiker
Eller
Femtiotalets vibrerande höfter, sextiotalets gitarrdekadens från de regntunga brittiska öarna och in i ett lika sent som ilsket sjuttiotal med det brinnande Rock Against Racism som ledord, blandat med avgrundsdjup och nattsvart dubstep direkt från Bristols källarhålor.

Radical Rythmic Revue spelar den bästa musiken med fokus på Rocksteady, Blue Beat, 50tals rock´n roll, rubadub, Rythm an´Blues, 77-punk och dubstep.

Pet Sounds Bar
Lördag 9 Oktober
20-01
Gratis entré
Välkomna att göra världen lite roligare

Mer info kommer

Bomboclaat,
jag hör hur det ekar ur gravarna. Från underjorden väcks vreden.
Egentligen tänkte jag inte skriva, men jag kan helt enkelt inte låta bli
Peter Tosh, Bob Marley och andra sedan länge döda veteraner vänder sig i sina kistor och på Berns bokas nya spelningar.
Stockholm reggaeklubb goes Babylon och badman vill inte vara med.
Det räcker helt enkelt nu. Avpolitisering, vaga undanflykter och svikna ideal. Naturligtvis, jag begär på inget sätt att alla ska tycka lika. Det går utmärkt att lyssna på rubadub och rösta hur man vill. Till och med NordiskfuckingUngdom putsar ju sina dansskor och stämmer upp i sång.
Aldrig kommer Get up stand up att låta så ihåligt meningslös som om den spelas på Berns.

Bojkotta skiten tills de fått förstånd nog att byta lokaler.

Well the officers are trying to keep me down
Trying to drive me underground
And they think that they have got the battle won
I say forgive them Lord, they know not what they’ve done
And then the harder they come the harder they’ll fall, one and all
Ooh the harder they come the harder they’ll fall, one and all

Kom ihåg, if you must vote- vote LKJ. Han säger alltid som de e

Ikväll Gill Scott Heron på GK

På lördag testar jag nya Nitty Gritty på Kammakargatan, softa dagar efter några veckors tokig stress, därav den dåliga uppdateringen på bloggen.

Det blev ingen körning,
Just som jag svängde in på parkeringen i Solna för att plocka upp Choppa ringde hans mobil och det var nått om en nära släktings plötsliga död som satte käppar i hjulet, Rodigan stod visserligen på Arlanda, men hade inte bestämt om han skulle lira eller flyga hem till London.

Jag tog bilen tillbaka genom stan och drack en öl med Slaktarn istället.

Spelning blev det, och den var tung, såklart. Synd bara på ljudet, alldeles för lågt vilket tog bort en del av känslan. Men mycket folk och sköna vibes, Mysticman däremot var ingen höjdare, även om jag förmodligen är fel person att ge en recension, är varken så insatt eller särskilt intresserad.

Nu söndag, morötter och Finn the Giants grymma Dub pon top- en av de tyngsta dubplattor som någonsin gjorts i Sverige!