Hem > Allmänt > de e nått om hösten

de e nått om hösten

Lisa drog till Amsterdam och kvar i lägenheten är Emil (som sover) och jag. Klockan är snart nio och jag inser att jag missar allt jag tänkt se.

Jag får ett sms, han skickar och skriver att det är ensamt, men att det är stora grejer på gång. Han skriver, smsar han, på nått verkligt. Sin historia, och jag läser och ger fan i att svara. Jobbigt. Istället ger jag honom en tanke och tar ett glas vin, det andra, och jag skäms men svarar ändå inte. Inte den här gången, och inte förra. Men jag ringde i lördags, och jag var full och det skäms jag för. Han var ensam då med, tomt sa han och tackade för skivorna. Tomt på vänner, fester, kalas, upptåg, middagar, uppror och kärlek. Till och med tomt på vin. Jaha sa jag och beställde en öl så det hördes över telefonen ändå upp till Gävle.

Han frågade om vi hade det bra, ja sa jag, som fan. Mmm, sa han och jag kunde nästan se genom luren att bakom de där ledsna ögonen  så log han och önskade tyst att han var med.

Och nu funderar jag på att svara. Nått om att han borde lyssna på John Holm, att det skulle passa. Jag plockar fram skivan och sätter nålen på det sista svartblänkande spåret och tänker på honom lite till. Och jag kommer ihåg hur han grät, i baksätet på bilen och torkade tårarna över ett flipperspel på den där öde stranden när vi kom fram. Hur han sen vadade ensam ut i vattnet och såg solen sänka sig över de öde bergen medan vi trampade i gruset uppe vid bilen. Hur han inte ville åka hem den kvällen, eller. Hem, han ville inte åka överhuvudtaget. Han ville stanna ute. I friheten. Istället skjutsade vi honom tillbaka och där sitter han fortfarande och inväntar possitiva besked. Det var väl fem år sen vi tog den där bilturen.

Hösten känns ikväll,

Vi köpte vantar jag och Emil, och vinkade åt flygplan som drog söderut. Mot Amesterdam och flummiga dansgolv. Sen kokade vi pasta och strimlade makrill och bladspenat. Emil sa nått om kärlek och jag gav honom en kram, vi läste om Pelle Svanslös och jag lovade att ligga kvar om han somnade.

Det är nått med den här hösten, jag vet inte riktigt vad, som är ovanligt kusligt. Jag läste nått om oljeutsläppet och Golfströmmen, men jag tror det är nått annat. Jag vet bara inte vad.

Förresten, jag tycker att ni ska läsa min kompis Karins rep om det nya Statar Sverige

Categories: Allmänt
  1. x
    oktober 3rd, 2010 i 00:27 | #1

    Aj. Du skriver jävligt bra.

  1. Inga trackbacks än.