Fan också,
att det ska komma just nu. Att jag med bara en knapp månad kvar till valet plötsligt tycker mig förstå överklasskärringarna på Östermalms gnäll om höga skatter och sociala bidrag. Att jag lyckats förstå hur de tänker. Eller hur de inte tänker alls.
För
På väg från dagis tar jag turen in på Konsum som vanligt. Bananer, bacon och paprika i två färger. Utanför köper jag senaste numret av Situation Sthlm och ställer mig i kön till bankomaten för att ta ut pengarna. Under tiden pratar jag med kvinnan som kränger, och vi kommer in på rökning.
Fan också, harklar hon sig, de finns knappt nå askkoppar kvar i den här stan längre,
Näe, fyller jag i, de är förjävligt. Dom förföljer oss, antirökmaffian
Mm, muttrar hon och fimpar under skon och sprätter iväg ciggen mellan tummen och pekfingret medan hon bläddrar fram de senaste numret ur den svartslitna axelväskan.
Jag känner hur vi hittat nått tillsammans den där korta minuten de tar att trycka in koden och rycka hundringen från uttagsluckan. Nått som för oss samman.
Man får för fan inte röka i sin egen lägenhet snart, ryter jag och knyter demonstrativt vänsternäven i luften medan jag tar emot växeln och stoppar småpengarna i fickan
Hon tittar (o)förstående på mig och ler
Jag ler tillbaka, men vill bara lämna jorden. I. Sin. Egen. Lägenhet sa jag och tog emot de hemlösas tidning tillsammans med en handfull fladdrande tjugolappar.
Emil vänder sig om i vagnen och det är som han säger till mig med den oskyldiga barnblicken
Ni lever ju förfan inte i samma värd, farsan. Din jävla lördagskommunist!
När jag kommer hem ligger brevet från nordea i hallen. Lånelöftet på enmiljonåttahundrafemtiotusen har gått igenom och på fredag tar jag flyget till London för att dansa och dricka öl

Hon stor väl kvar på torget kan jag gissa, i helgen, och säljer sina tidningar. Utan lägenhet att röka i.

Hur de här nu går ihop med min nyfrälsta förståelse för överklasskärringar och borgelig ekonomipolitik är väl fortfarande lite luddigt. Men fan att det kan vara så lätt att glömma, hur bra man har det. Rökning förbjuden eller inte, och med matkassen full av pasta carbonara.

Gjorde förresten Sveriges Radios valpejl och enligt public service borde jag rösta på Feministiskt initiativ, Miljöpartiet eller Vänstern.

Alltid något