Ibland måste jag säga att det känns sjukt skönt att inte bo i Hälsingland längre. Jag har varit alldeles för mycket i Nordanstig, och ser- som det känns nu- ingen anledning att någonsin åka tillbaka.

Man blir bara så trött på skiten. Gubbsossar borde skjuta varandra istället, och låta v vargen vara

Och ett lästips för alla pappor likt mig som sitter fast i bloggträsket

Helgens skiva.
Gill Scott-Heron har efter flera års tungt crackmissbruk och ett par rundor på kåken fått till det överaskande bra.
I´m new here är stundtals alldeles lysande och det är inget snack om att 62-åringen håller än. För de flesta förknippad med klassikern the Revolution will not be televised från 1971, men det här är inte många steg efter.
Köp eller lyssna in er här

En kompis är sjuk, instängd på obestämd tid och vad annat kan han göra än att fördriva tiden i ett rökrum och jobba med sina spöken. Vad jag själv kan göra är tyvärr alldeles för lite.
Ett paket med fem skivor, jag skulle vilja kalla det blandband, kanske inte hjälper i det stora, men förhoppningsvis lindrar det ledan och tristessen.

Så…här alltså, fem plattor med olika teman. Nått att vara ledsen till, känna sig peppad inför, eller kär, nått att lyssna på när sömntabletterna börjar kicka in eller bara nått för rastgården
Hör av er ni också, om någon skulle behöva en skiva. Jag bränner så gärna och lägger på posten.
Skriv isåfall nått här nedan

Nått för rökrummet och de trista omgivningarna

1. Made of stone- Stone Roses
2. Safe from harm- Massive Attack
3. Loose fit- Happy Mondays
4. Dum Dumz- Blackheart
5. Outlands- the Orb
6. Tunnel vision- Orbital
7. Voodoo Ray- A Guy Called Gerald
8. Xaram- Enei
9. Paper plains- M.I.A.
10. Too much brandy- the Streets
11. Friday night- Lily Allen
12. Corpses in their mouth- Ian Brown
13. Julia- theVery Best
14. Transmission- Joy Division
15. Slide away- Oasis
16. Miss Shapes- Pulp
17. Animal Nitrate- Suede
18. Country house- Blur

 Nått att svälja medecinen till, och för att gråta

1. Independence day- Bruce Springsteen
2. A house is not a motel- Love
3. I saw her- the Flamin´ Groovies
4. To Ramona- the Flying Burrito Brothers
5. Son of the Hickory Holler´s Tramp- Merle Haggard
6. Big Mouth USA (uptempo version)- Jim Ford
7. How much I´ve lied- Gram Parsons
8. Mr. Gold and Mr. Mud- Townes Van Zandt
9. Southern man- Neil Young
10. Darby´s castle- Kris Kristofferson
11. The lonesome death of Hattie Carroll- Bob Dylan
12. What the world needs now is love- Jackie DeShannon
13. MacArthur park- Waylon Jennings
14. The late show- Jackson Browne
15. Stage fright- the Band
16. She don´t care about me- the Byrds
17. Lovesick blues- Ryan Adams
18. Drunken angel- Lucinda Williams
19. Run through the jungle- Creedence Clearwater Revival
20. Fearless heart- Steve Earle

  Nått för våren, och för energin

1. Fire corner- King Stitt
2. She does it right- Dr Feelgood
3. Boom Shacka Laka- Hopeton Lewis & Chosen Few
4. Show me- Eddie and the Hot Rods
5. Tradition- Burning Spear
6. Spanish amigo- Dennis Alcapone
7. You can´t win- the Slickers
8. Out there in the night- the Only Ones
9. I´m so bored with the USA- the Clash
10. London girls- the Vibrators
11. Promises- the Buzzcocks
12. Calling Rasta Far I- Culture
13. New rose- the Damned
14. Midnight ravers- Delroy Washington
15. Book of rules- the Heptones
16. Down in the tube station at midnight- the Jam
17. Why?- the Specials
18. Fly away- the Gladiators
19. Typical girls- the Slits
20. Masculine Gender- Ranking Trevor

  Nått för kärlek, och att längta till

1. Chain Gang- Sam Cooke
2. All the way down- Etta James
3. Super fly- Curtis Mayfield
4. Across the 110th street- Bobby Womack
5. I found a true love- Wilson Pickett
6. Clean up woman- Betty Wright
7. Weak spot- Evelyn Thomas
8. Hearsay- the Soul children
9. Pain in my heart- Otis Redding
10. Save me- Aretha Franklin
11. Show me- Joe Tex
12. My baby just cares for me- Nina Simone
13. Cheaper to keep her- Johnnie Taylor
14. Come to me- Marv Johnson
15. Do you love me- the Contours
16. Soul limbo- Booker T & the MG´s
17. Natural soul brother- Danny White
18. Born under a bad sign- Albert King
19. Dap walk- Ernie & the Top Notes
20. I thank you- Sam & Dave
21. Make it funky- James Brown

 Nått för prommenaderna, de han får ta, och för sommaren

1. Gangstrar- General Knas & Storsien
2. Night train- James Brown
3. Express yourself- N.W.A
4. Ball Room Floor- Bunny Wailer
5. I Gotcha- Joe Tex
6. It´s all about the oil- Internal Dread and the Reggaetarians
7. I´ve got reasons- Mary Jane Hooper
8. Hip Hop- Mos Def
9. Informer- Lady Ann
10. Sensi- Gyptian
11. Rasta is Love- Jah Marnyah
12. Oldman Boogey (remix)- FBS Crew
13. Where did our love go- Diana Ross
14. The next episode- Dr. Dre feat. Snoop Dogg
15. Superior- Gentleman
16. Stand up and be counted- Getto Kitty
17. One in a Million- Half Pint
18. Jamaican Girls- Terry Lynn & Johan Hugo
19. Pomp and Pride- Toots & the Maytals
20. Francafrique- Tiken Jah Fakoly
21. Can I kick it?- A Tribe Called Quest

Det tog sin tid, men bättre sent än aldrig och plötsligt kom en av förra årets absolut bästa skivor med posten.
Naturligtvis finns spotify, men det här är på riktigt. Fysiskens lagar, för The Very Best´s Warm heart of Africa är så bra att det dunkar i kroppen. Och då krävs mer än ett par sketna datorhögtalare.

Så
lyssna genast in er på svenske producenten  Johan Hugos (Terry Lynn mfl) hyllade projet. Köp, eller om ni saknar pengar, lyssna och slanta sedan upp så snart ni kan. Så bra är det verkligen.
På riktigt!

Måndag och efterspelet från helgens Armageddon i pärlor, glitter och allmänna helvete börjar nu sakta lägga sig, om än tillfälligt. Hela Sveriges fest tycks omöjlig att tacka nej till. Därför är februari är en av få årstider då veckostarten är bättre än veckosluten. För hur mycket jag än vill, och anstränger mig för att försöka, så går det inte att slippa helt.

Alltid är det en granne med för hög volym eller, ännu värre, folk i ens absoluta närhet som envisas med att bidra till den totala undergången.

Hur som helst,
då jag missade Stockholms filmsfestival så hoppas jag nu extra mycket att snart får se den här, gärna på en biograf

Någon som såg den när den gick?

Så var cirkusen igång och eldarna tända.
Att ens försöka sig på en protest känns menlöst, opiumet är för starkt men jag finner ärligt inga ord för vansinnet.
Det enda jag kan göra är att hålla hårt i mina tummar, slita kontakten ur teven och stoppa öronen fulla med bomull. Jag önskar att Emil- när han blir gammal nog att förstå-slipper att se skiten, och att världen då tagit åtminstonne några steg mot något bättre. Jag vill ropa, det är inte värdigt oss, vi i Sverige- ett förhållandevis riktigt schyst land, lördagskväll efter lördagskväll. Men orden drunknar i dagens rubriker och plågsamma eftersändningar.

Här en lista som förhoppningsvis hjälper om du sitter fast i schlagerhelvetet,

1. Out there in the night- the Only Ones
2. Bellericay Dicke- Ian Dury
3. Twenty yards behind- Dr Feelgood
4. Jump boys- the Undertones
5. King Banga- the Dynamites
6. Fattie Fattie- Clancy Eccle
7. Artibella- Ken Boothe
8. Buy of the bar- Sugar Minott
9. Rastaman skank- Tapper Zukie
10. Ain´t no love in the heart of the city- Al Brown
11. I don´t mind- Buzzcocks
12. Radios in motion- XTC
13. Newboys- the Adverts
14. Football Hooligan- Tippa Irie
15. Talk about run- Clint Eastwood & General Saint
16. Weather balloon- U Brown
17. Street feeling- the Selecter

Istället för lunch, och dessutom betydligt billigare och roligare på alla sätt och vis. En historielektion i jamaikanskt studiorbete med knappa medel. En tidig Trojanutgåva med en samling grymma låtar av bland andra the Dynamites, Busty Brown och Joe Higgs, alla snyggt producerade av alldeles för bortglömde Clancy Eccles. Mannen som enligt legenden myntade ordet reggae efter en dans tillsammans med kompisen Lee Perry.

Tydligen ska Eccles efter dansen klivit fram till en tjej, lyft på hatten och utbrustit
Hey streggae come make we…reggae!
Streggae var dåtidens slang på jamaika för lättfotade brudar, och resten är som sagt historia.
Hur det gick för Eccles, det vet jag inte mer än att han fick en strålande karriär i musikbranschen tillsammans med framförallt husbandet the Dynamites, och var också en av de första att radikalisera texterna i den tidiga reggaerörelsen.
Ett tips som kan rädda din helg, så kolla din lokala skivhandlare och köp!

Dagens mest osannolika, jag sitter förstummat förvånad framför datorn och kliar mig i huvudet.
Hur gick det här till, egentligen?
OK för att nassarna snodde skinnskallemodet, men att de nu gått så långt att de producerar sin egen reggae, om än jävligt kass…
För helt seriöst, de trodde ni väl ändå inte?

Och bara därför, nästan på samma tema.
En klassiker från förr

Jaha, då var det slut och över. Game over för mej och resten av halva mänskligheten. Away med pardans i vardagsrummet, klotgrillar och köpa vin och vilja väl.

De knapplösa knullens tid är här och kvar står jag på perrongen som ett fån och undrar vad som gick snett, vad jag kunde ha gjort men var för lat för att göra. Dessutom luktar jag cigaretter och två dagars gamalt rödvin och när jag tittar mig i spegeln vill jag mest blunda, vågen vågar jag mig inte på. Hemska tanke, och när Lisa låser ytterdörren ligger jag kvar i sängen och drar mig tjugo minuter till och sneglar nervöst mot bokhyllan. Bitterfittan ligger på rygg inklämd mellan musikbiografier och pretentiös kvinnor-på-pedistal-litteratur. Det är Jack som i Kerouac och Jack som Lundell och som i Hit the Road Jack. Män med sprit och taskig attityd, osså Bitterfittan med sitt skrikande rosa omslag. Jag ser hur boken stirrar på mig där den ligger i det litterära patriarkat som är vårt vardagsrum. Vårt vardagsrum.

Jag bläddra försiktigt och flyttar mig till soffan, i skydd av persiennerna läser jag och hoppas att grannarna inte ser min vånda.

Det kliar och jag känner hur hjärtat slår dubbla slag. Infarkt, hinner jag tänka, det gubbigaste av det gubbiga, men det är ingen infarkt utan en plötslig insikt- hemsk och jävlig. Mörk, dyster och så jävla fet. Som jag själv kanske, om 20 år.

 
Ångest
Och det ska jag ha, det är jag plågsamt medveten om, där jag ligger och bläddrar. Jag och halva mänskligheten, och säkert i synnerhet jag, som pratar så vitt och brett om jämställdhet och kvinnans frigörelse. Om kärnfamiljens bojor och den smutsiga porrindustrin. Jag friserar orden och slår på den feministiska trumman så gud själv (och kanske Gudrun Schyman) skulle klappa sina händer om de nu hörde.

Lika lön, knulla runt- men hålla tunt

Jorå, så här är det att vara den moderna mannen. Jag kallar mej de ibland, lite på skoj såklart.
Vi med värderingar och småbarn. Vi som drar täcket över huvudet och tycker att det är fantastiskt att barnen under sina första år gillar morsan mer, det blir liksom bekvämare då, tänker jag och skäms. Men jag säger inget, jag bara mumlar nått där under täcket, om att imorgon baby, så får du sova ut…

Och så tänker jag på alla förvånade miner och hur jag sträcker på mig, stolt som en tupp, när folk  frågar om föräldraledigheten. Jorå vist, jag var hemma. Två gånger längre än Lisa faktiskt, hon får sköta karriären så fixar jag här hemma som en annan Claes Borgström. Och jag tänker på att jag oftast lagar mat, och att jag såklart skriver om det efteråt- här, och hur jag diskar och donar. Lisa, däremot, eller valfri mamma på hela förbannade planeten, gör väl aldrig nått väsen av sig efter en heldag på jobbet- och med, som grädde på det manliga moset, kvällstvätt och sagostund som de sista timmars fina final.

 Och nånstans finns ju tanken där. Vad jämställd jag är!

Så helvete heller, hör jag Bitterfittan väsa

* Jag blir ofta full, medan Lisa är duktigare (flickor blir oftast lärda till det) på att hålla igen

* Jag pyntar färre räkningar, och lägger mina sparade slantar på sånt jag tycker VI har nytta av. Roliga saker som skivor och böcker. Däremot har jag aldrig sett henne bläddra i, till exempel, History of organized crime. Trots att jag köpte den till OSS. Här baby, en bok om maffian i Ryssland och kolasyndikaten i Karibien…

*Mina skivor stor i prydlig givakt och väl synliga i bokstavsordning, Lisas däremot ligger i en låda på golvet

* Jag har rätt dålig koll egentligen, på vinterkläder, d droppar och bilbesiktning. Jag håller i hatten och hoppas att allt ligger där det brukar.

* Jag pratar som fan, medan Lisa gör. Action speak louder than words och därför står jag väl snart på den där perrongen med en bunt skivor i handen och vinkar förvånat hejdå till familjeliv och framtid.

Efter bara några sidor av Maria Svelands uppgörelse, med mig själv, sig och hela sin förbannade samtid, så förstår jag att det är kört. En framtid kommer och då ska brudarna, tvärt emot vad Stefan Sundström (ännu en man) en gång skrev, fortplanta varandra och världen blir ett lesbiskt paradis. Jag och halva mänskligheten får lämna jorden med buller och bång och titta ner från månen på hur de fördelar sina arbetsbördor och skrattar och super sig fulla på romocola och elefantöl. Själva kommer vi att ångra oss så jävla hårt. Att vi inte diskade de där tallrikarna, att vi inte tog den där lördagsmorgonen och att vi inte var först med att skriva in ungen på dagis. Vi var väl så upptagna, antar jag, med att prata vinyler och billigt gräs och blåste våra arroganta rökringar under köksfläkten. Så vi hörde inte Stone Roses-skivan som repades och kastades i väggen och hur revolutionen tog sina första smygande steg strax efter att barnen somnat och Patti Smith rivit ur sig sina inledande förbannade toner.

Men våran, den pratande och självälskande delen av mänskligheten, tid är förbi. Vi tar våra sista bloss och följer rökringarna ut i intet. Mot månen och med svanssen mellan benen.

Om några timmar slutar hon, och här sitter jag i långkalsonger och tycker synd om mig själv. Och i hemlighet ler jag lite stolt över att både lämnat och hämtat på dagis när ni läser det här. the modern man…stolt som en tupp, snart nackad som en höna

Bye bye bad man, din tid är inne och du, Christer Björkman, Fidel Castro och Nick Hornby, ni kommer aldrig till himlen, hör jag en röst säga.