Tjugo månader har gått och jag har varit hemma, visserligen med Emil en längre del av tiden, men också arbetslös och rätt meninglös ibland. Stundtals produktiv och andra dagar en lat jävla sopa. Men tiderna förändras och jag börjar se ljuset…

För när Lisa idag kliver på, Emil kallar det att lämna in, och vi säger hejhej i hallen, vi ses ta det lugnt och så går fem dagar, fyra lediga och så innan man hinner blinka fem igen, gör hon det för näst sista gången. Natt helg eftermiddag tidig morgon, livet kan vara ett jävla ekorrhjul men snart har hon som sagt sprungit färdigt, Lisa, och då ska vi fira har hon sagt, med skumpa på stan och barnvakt här hemma. För det blir lätt missförstånd,  man går om varandra. Mamma pappa barn, köper vin och vill väl, men som i sången där det slutar i gräl. Vi blir vänner, såklart. Det blir vi alltid. Men ändå. Det har varit roddigt och tiden har inte räkt till.

Jag är inne på sista hundringen också, en burk champinjoner på Konsum och två frallor. 74 pix tillbaka och sen är det, för första gången på länge, helt tomt.

Men det vänder, jag tror det, har det på känn, att snart då jävlar händer det saker. Jag håller på det ett tag till, gillar inte att ta ut saker i förskott men med Lisas nya schema, 9 till 5, försämras åtminstone inte mina chanser till nått nytt.

Januari då?

Jo, Bush Chemists, King General och Meditative Sounds i Uppsala på lördag. Jag hoppas på barnvakt och tar bilen tur och retur för att spara pengar jag ännu inte har.

Och sen, i ett förhoppningsvis bättre ekonomiskt läge, 30 januari och födelsedag med mat och Internal Dread (uppbackad av bland andra Dennis Bovell) på Sthlm reggae week.

Show respect, to every insect- aktuellt så här i vargjagartider

 Ikväll håller jag mej dock hemma med pastakok och rödvin, det är ju trots allt dan före trettondan