Imorgon: Ian Brown på Göta Källare, tyvärr ingenting ni behöver slita håret av er om ni missar. My Way är visserligen riktigt bra. Ett av höstens bästa album, faktiskt- om jag får välja
Men efter en surmulen och stundtals dötrist spelning i Brixton för någon månad sen finns det inga pengar i världen som skulle få mig att gå igen.
Näe, stanna hellre hemma och lyssna på låtar som Corpses In Their Mouths, Stelify och Golden Haze och dra adidasjackan högt över hakan och låtsas som ingenting. Jag lovar att upplevelsen blir betydligt bättre och ni slipper bli besvikna.
Surt, visserligen
Men det var verkligen så ointressant.
Och skippa för allt i världen också Brett Anderson, jag vet inte när han senast gjorde någon glad.
Det blir som ni kanske märker mindre bloggande nu. Och av förklarliga skäl mer jobb och skrivande på andra ställen. Men jag ska komma igång igen, måste bara rota mig ordentligt med det nya och känna att tiden här hemma, mellan vällingflaskor och läggdags, räcker till.
Helgen dock, för att påminna. En sjuk röra av rött gult och grönt drar genom hufvudstaden
Tesfa meets Slimmah Sound & Jah Melodie- Restaurang Vilda Västern, Nacka Queen Ifrica, Tony Rebel m. fl.- Energikällan, Tyresö Tippa Irie & Slag Från Hjärtat, Stockholm reggaeklubb Strand Internal Dread, Dennis Bovell mfl STHLM reggaeweek, Mosebacke
Så då sitter man här då, återigen i krokarna runt Rådmansgatan, och knappar på sin pc och kliar sig lite bortkommet i skallen. Inlämning, korrläsning och alldeles för mycket kaffe. Ciggen är en historia för sig, ut genom redaktionsfönstret på vingliga ben och vips trettio meter ovan Sveavägens kommers. Jag trivs att se det ovanifrån, låta bilarna blåsa förbi därnere medan jag skjuter ut rök genom näsan. En korvgubbe viftar hetsigt med armarna och någon tar ett par snabba steg genom Observatorielundens snötäckta asfalt, så mycket var det med den lunden föresten. Asfalt.
Jag ska ärligt säga att de första dagarna gått helt ok, åtminstone enligt planerna. Inga spruckna idéer och de är själva fan vad det går lättare att jobba från en riktig arbetsplats än hemma i soffan. Tack skall Malin ha också, som ställer upp och hämtar Emil på dagis idag när de är körigt. Åtta små grejer, av varierad storlek, har det blivit. Sexköp och turkiska protester. En snabb skumläsning av Barbara Ehrenreichs bok Karnevalsyra- den kollektiva glädjens historia, och en halvdan recension plus lite småplock.
2010 har börjat bra för egen del, dock är det naturligtvis svårt att inte beröras av tevebilderna och den totala misären på Haiti. Jag, som alla andra, önskar det gick att göra nått, och det kanske det gör naturligtvis, men nöjer mig med några hjälpande sms.
OK, dags att göra lite promotion också, för min nya arbetsplats. Ta en prenumeration och läs om mycket och lite till som det sällan skrivs om i din morgontidning. Och hör gärna av er med idéer och uppslag.
Det känns konstigt att skriva om musik och rubadub i ett läge när fokus borde läggas på andra, betydligt viktigare, saker. Men jag skickar mina sms och kan inte så mycket mer göra.Lisa, som suttit med bilder från helvetet hela gårdagsnatten på jobbet var matt i ögonen när hon klev upp imorse, och på baren i Midsommarkransen stängde personalen av teven och vi sänkte våra pints och beklagade oss. Det är svårt att inte känna sig rutten ibland.
Men
Rubadub
Vilken helg det blir i Stockholm framöver, och vilken lördag min födelsedag. Dubbelbokningar går väl an, men sällan har väl reggaescenen i stan varit så stark som just alldeles snart
Lördag 30 januari Tesfa meets Slimmah Sound & Jah Melodie- Restaurang Vilda Västern, Nacka Queen Ifrica, Tony Rebel m. fl.- Energikällan, Tyresö Tippa Irie & Slag Från Hjärtat, Stockholm reggaeklubb Strand Internal Dread, Dennis Bovell mfl STHLM reggaeweek, Mosebacke
Här sitter jag vinterblek och jävlig och börjar lukta lite illa. Varmvattnet är slut, så jag slår på teven och låter disken stå, det ordnar sig, och ser naturligtvis bilderna från Haiti flimra förbi. Jaha, varmvattnet var det ja, tänker jag och stänger av. Helvete vilket ego man är, där och lite varstans i världen saknas de mesta, även vatten, och så sitter jag med kranen full, möjligheten att koka finns ju naturligtvis om tillståndet skulle bestå, och klagar. Jag vill i ett plötsligt ögonblick slänga mig ut från balkongen för att göra världen lite bättre, gräva ner det där jag tänker, det där jävliga i att jag inte får duscha. Att det överhuvudtaget stör mig, tre dagar efter att miljoner människor saknar allt och hundratusentals ligger som plockepin på Port au Princes trasiga gator. Och när jag plötsligt märker att det saknas en Gladiators-skiva i samlingen, Emil måste ha gömt den och jag märker hur det stör, då är fan måttet rågat.
Som sagt, slänga mig ut från balkongen och göra världen lite lättare, begrava mitt ego i en skitig snödriva någonstans här under. Men först tar jag en dusch i kallvattnet och kokar lite pasta…
Så var det dags igen, det är alltid lite trist när stora namn försvinner från kartan. Men musiken lever vidare.
Vila i frid Yabby You, och som jag skrivit om i musik du måste höra del IV, ett absolut måste för dig som är det minsta intresserad av jamaikansk musik.
Jesus Dread, båda händernas tummar i luften och en fet salut över den karibiska stjärhimlen och det kalla svenska januarimörkret. Imorgon åker jag till jobbet med Anti-Christ, den första låt jag hörde av Vivian Jackson, aka Yabby You, i lurarna.
Ni andra kan lyssna här under för att fatta storheten…
… eller här, dubbelsamlingen Jesud Dread 1972-77 är nämligen bland det tyngsta i reggaeväg som getts ut på cd, från en av Jamaikas största låtsnickrare och producenter.
Dåså, i vad som länge kännts som elfte timmen vaknar jag till och inser att året börjat förbannat bra.
Från och med imorgon kliver jag på tunnelbanan och går till jobbet, jag lämnar Bagis kalla vardagsprommenader och skriver åt Arbetaren Zenit på 60 procent. Resten av tiden kan jag ägna åt frilansandet. Upplägget blev precis så som jag ville och det känns naturligtvis grymt.
Nu undrar jag bara, för tanken är att jag ska syssla med radio de resetrande 40 procenten. Någon som har förslag på bra redigeringsprogram?
Så var det dags igen, det är alltid lite trist när stora namn försvinner från kartan. Men musiken lever vidare.
Senaste kommentarer