Och jag gömmer allt jag drömmer och glömmer, sjunger Stefan Sundström på inledningsspåret Glöm din dröm.

Och där går jag längs Södermälarstrand på väg mot Arbetsförmedlingen Kultur en tidig onsdag i slutet av november. Glöm din dröm, och jag öppnar dörren och trycker ner hissen. Nummerlappsautomaten är paj så jag skriver upp mig på en lista vid entrén och glömmer det jag drömmer. Satan, hinner jag tänka innan det är min tur och jag kastas in i det system jag så länge gömt mig för. Nu, en siffra i statistiken och bara en åtgärd bort från krav och intyg. Igår vid samma tid fattig men fri och full av drömmar.

Det kan ju vara bra, säger hon med glasögon vars namn jag inte ens noterade, att du breddar dig. Jo tjena raketforsar´n, tänker jag, som att jag inte försökt. Men jag nickar och tackar istället och får ett papper på vem jag är, vad jag kan och vad jag borde. Ytterligare en i statistiken att sucka sig trött över, en siffra i Babylons tombolahjul.

På väg hem går jag genom Tanto och tittar ut över vattnet som flyter i motsatt riktning, ändå går jag inte mot strömmen. Jag anslöt mig just till armén av döda fiskar jag lovat mig själv att aldrig mer bli, och flyter med i den riktning ams vill att jag ska flyta. Höger Vänster, mig spelar det ingen roll. Jag vill uppåt. Forward ever backward never!

Så dammsuger jag golven, torkar av spisen och försvinner 40 minuter med hjälp av I Roy´s Heart of a lion på glänsande svart vinyl.

Ikväll: Benga på All Out Dubstep men jag stannar hemma med Emil

Fredag: Man Ooman (Man woman) på Kägelbanan

Lördag: Inflyttningsgalej och rubadub i Kransen

Söndag: Back A Yard och Barrington Levy

Livet är rätt ok ändå