Där går tjuven, passa er för tjuven!
Det kändes så iallafall, i förmiddags på väg till cykelhandlarn i Skarpnäck
Eller så är det jag som sett för mycket Alfons senaste tiden.
Hur som helst

Där gick jag och vinglade med den, jag ska inte skriva stulna, för den var faktiskt hittad, rostiga rishögen till cykel vi tänkt montera barnsadel på, Lisa och jag. Med ciggen i mungipan som en annan Lilla Fridolf, och med ena armen runt paketet med barnsadel och med den andra armens stelt frusna fingrar hårt hållande om styret. Punka var det både fram och bak, och eftersom det dessutom blåste kallt mellan husen drog jag upp luvan och kröp in under jackan så gott det bara går, när man balanserar barnsadlar, röker och håller på
Riktigt roligt måste det sett ut, när jag passerade gräsängen som skiljer områdets agnar mot oss andra- vetet- här i gränstrakerna av Bagarmossen/Skarpnäck. Ett gröna linjens 8 mile
Radhusprojekt i fyramiljonersklassen och blickar som stirrar elakt. Krattande tanter vände sina ansikten, barnvagnarna bytte sida och en händig jävel i sina knappt använda snickarbrallor spottade i marken och tog upp sin mobiltelefon.
Jorå, där gick Trixy i fiendeland med halvstulen cykel och rökte marlboro som värsta Gudfadern.

Det var då jag kom att tänka på Göran Hägglund och verklighetens folk.
När jag passerat gräsängen och såg Andersson, Lundström & resten stirra som om ett Ufo, eller rent av Hin Håle själv, landat i deras välansade rabatter.
Ett armageddon av likadana radhus i mexitegel, med carport och jättestudsmattor. Grillarna precis på väg att plockas in för hösten och frun i familjen som står hängd över komposten, för dom sorterar sina sopor väl, verkligehtens folk, det ska gud och Göran Hägglund veta.
Annars var det mest tragiskt där i snålblåsten, och på avstånd hördes bilarna från Nynäsvägen susa förbi. Hem till sitt antar jag, till verkligheten.
Väl framme fick jag fick jag kalla handen, cykelreparatören som vi känner sen förr skakade sitt skalliga huvud och skrattade när jag kom in.
Näru, den här går inte. Ställ den runt hörnet, där vid affären, jag behåller gärna sadeln men resten är värdelöst. Går inte att göra nått år. Slut som cykel,
Tacktack suckade jag, köpte en korv och gick hem igen.
Fortfarande med barnsadel under armen.
Blickarna den här gången var nu ännu värre. Cykel nyss, ingen cykel nu (men nog fan ser den skum ut, lådan han bär på). Jag såg vad de tänkte där i verkligheten och drog en lättnadens suck när jag klev in i trapphuset här hemma i Bagis.
En annan del av samma verklighet, men fan så mycket trivsammare

Soundtrack till min tur verkligehetens villaland, slumpvist utvalt av min ipod
1. My perfect cousin- the Undertones
2.Train in vain (stand by me)- the Clash
3. Black milk- Massive Attack
4. Things in general- the Prefects
5. Music is the Key- the Congos
6. Psycothic reaction- Count Five
7. One of us must know (Sooner or later)- Bob Dylan
8. Common people (passade bäst)- Pulp
9. John Wesley Harding- Bob Dylan
10. Chop chop- Cutty Ranks
11. War- M. Parvez
12. Smoke Buddah- Redman
13. Dub streamer- Finn the Giant
14. Tell me what´s on your mind- Cyril Neville
15.Chief Rocka- Lords of underground
16. I am the rain- Pete Doherty
17. Brand new Cadillac- the Clash
18. One track mind- Johnny Thunders
19. Clamdown- the Clash
20. Memory lane- Nas
21. Got my mind made up- 2pac