Precis som med Massive Attack som jag skrev om tidigare finns det musik för varje väder, eller åtminstone känslan för ett väder. I stort sett hela dagen har Ian Browns nya My way studsat ur högtalarna, och jag misstänker att det måste vara hösten, igen. 

Det är brittiska beats och med exakt samma röst som på det tjugoårsjubilérande debutalbumet med Stone Roses. Mycket mer om det skriver jag inte nu, recensionen måste tryckas först.

 Men defenitivt ett av höstens absolut bästa skivsläpp, så missa inte. Passande nog har vi just beställt biljetterna till London i början av december. Och vem spelar inte sista kvällen ute i Brixton?

Vi bokar upp lördagkvällen hemifrån, och det blir förhoppningsvis grymt. Desutom kan jag tipsa om intervjun i senaste numret av Mojo. Appropå beats.

I took my son to see the Notorious B.I.G. story , it was really inspirational. I met Biggie in september 1995 and it was mega. He was like something out of the Bible…Someday I have to pinch myself that I met him

Någon som sett den än föresten?