Lisa sover, Emil sover. Jag har just vaknat och den fantastiska lediga lördagen har utbytts mot ett inferno i snor rossel och kallsvettningar. Helvetet har brutit lös på Bråkmagargatan, där vi bor.
Men
Kan ändå inte hålla mig från Sickla ikväll, om inte tillståndet för influensan blir akut värre.
Dagis och Emil trivs, en bisarr känsla av att göra ingenting när vi satt i soffan igår, Lisa och jag, med våra kaffekoppar och bara tittade på varandra. Dagisföräldrar.
Hård skit
En kort sväng på stan, för mycket folk och alldeles för snorig Men, en skiva
Nu, cigg på balkongen och lite Lotek Hi-Fi
Det blev, som ni säkert förstår, inget London. Surt
Jo, en sak till Se till att boka in onsdag september 30 i almanackan redan nu Då kör vi Tung dub, knastrig ska och vrickad dancehall på Bonden bar, Södermalm. Se till att komma dit och stöd Sveriges hitills enda reggaemagasin
Helgen var bra, men idag kom tankarna. Imorgon, måndag, sista dagen på föräldrarldigheten.
Hoppsan verklighet. Dagisfarsa och nya tag. Pengar skall in, så nu gäller stenhård disciplin istället för drinkar. 8-5 i rummet som mer börjar likna ett kontor
Strictly business och mer bläck i skrivaren. Vässa pennan och fyll anteckningsblocken.
Lisa rensar garderoberna och märker kläder Jag tar inskolningen och lämnar honom ensam första gången på Torsdag, om allt går som det ska.
Som sagt, hej härliga verklighet. Kunde du inte väntat lite längre?
Framtiden då? Förhoppningsvis London till helgen, Notting Hill Carnival vore grymt, allt hänger på mina idéer
Förresten, kunde inte låta bli att köpa…
…i lördags
Notting Hill var det ja, läste bland de vidrigaste krönikor på länge Kolla in, och skriv en kommentar
Så därför, Här kommer höstens (för det är väl höst?) första spotify-lista Till rasisten och gnällspiken Damian Thompson på the Telegraph Smash it up!
1. The murder of Liddle Towers- Angelic Upstarts 2. Five nights of bleeding- Linton Kwesi Johnson 3. Smash it up- the Damned 4. Why?- the Specials 5. Give youth a chance- the Ruts 6. Hey little rich boy- Sham 69 7. Great british mistake- the Adverts 8. Streets of Ladbroke Grove- Delroy Washington 9. Down in the tube station at midnight- the Jam 10. Chatty Chatty- Toots & the Maytals 11. Mondo Bongo- Joe Strummer & the Mescaleros 12. Missing words- the Selecter 13. Rock non stop (Al night long)- Big Audio Dynamite 14. Get rid of Maggie- Macka B 15. Man in the Iron mask- Billy Bragg 16. Rasta is love- Jah Marnyah 17. Can´t walk the street- Aswad
Nu är det bestämt och för evigt fastslaget, ristat i sten, med mitt eget blod om det skulle krävas
the Clash är världens bästa band genom tiderna.
Man glömmer ibland, intalar sig annat. Får för sig saker och kliver snett, men det krävdes inte mycket mer än en timmes intensiv påminnelse i form av hörlurar och en rejäl prommenad för att väcka vetskapen till liv igen.
Det är enkel mattematik, the Clash hade allt
Ville bara få det fastslaget, naturligtvis finns de andra som inte kommer långt därefter…men, det här är som sagt nu inskrivet i näthistorien. Så är det, Basta!
Vill återigen passa på att promota RG Magazine#1 Nu till extrapris, så beställ ert ex av Sveriges första reggaemagazine här
Och förrestem jävlar vilken skön springtur det blev i morse, med DJ Crill-Oh´s senaste mixtape i lurarna. Fick den i Uppsala, och för den som är nyfiken är det bara att klicka här för fler smakprov
Vill bara tipsa, av den massmediala uppmärksamhet Uppsala reggaefestival, med omkring 20 000 besökare, får handlar det mesta om polisens gripanden av folk som rökt gräs. Tyvärr en väldigt missvisande bild. Roligt är därför att polisen (och även en del lokala politiker) ger sig in i debatten och ger media en känga.
Förutom från UNT och TV4 har bevakningen av allt de andra, festivallivet, spelningarna mm varit usel
När Leroy Sibbles äntrar scenen strax före midnatt på festivalens sista dag är det nästan så att tälttaket lyfter mot den mörka Uppsalahimlen.
För trots storheter som Busy Signal och T.O.K märks det att förväntningarna på festivalens verkliga kult-bokning är enorma.
the Heptones består idag av två tredjelar orginaluppsättning med den verkliga tungviktaren Leroy Sibbles som frontfigur. Barry Llewellyn i all ära, men det är kring Sibbles som allt kretsar.
En levande studio-one legendar som oförtjänt kommit lite i skymundan av mer namnkunniga profiler från samma generation fantastiska jamaikanska musiker.
Längst fram står skinnskallar, rastas och barnfamiljer. Fotbollskörer ropar in bandet och sedan brakar hela kalaset igång med klassiker som Book of rules, Sufferer´s time och sent in i setet min personliga favorit Country boy.
Stundtals är det så bra att håret i nacken reser sig, trots svettdropparna från kepsen.
Sibbles pratar på, drar ett par anekdoter som gör oss studio-one freaks gröna av avund. Den fantastiska Dylan/the Band covern I shall be released från Party time plattan 1977 får tältet att nästan explodera, vid utgångarna trängs människor som vill in, men inget tjafs. De flesta fick säkert en glimt av en av de absolut största legender som någonsin spelat under festivalens nio år långa historia.
Det är bara att skicka båda händernas tummar rakt upp i luften till Yared Tekeste som lyckats med denna fantastiska bokning.
Johan Apel Röstlund
Leroy Sibbles, en levande legend Foto: Johan Apel Röstlund
Att det skulle till ett par glas rödvin och ett spontangigg i Galore-tältet för att inse P Danjelsas verkliga storhet som toastare, naturligtvis på bredaste jämtska. Det är omöjligt att inte dra paralleller bakåt i tiden, till en annan jämtländsk gigant. Just det, Allan Edwall. Efter fem-sex ordentliga genomlyssningar på debutalbummet Goffa de senaste dagarna är jag faktiskt beredd att gå så långt.
P-Dajelsa for president of the Jämtland republic- NOW
Senaste kommentarer